Klara lägger handdukar på bloggen

Den här bloggen är lite som en val. I och med att den håller på att dö hela tiden, och sen räddare i den i sista sekunden. Precis som en val... eller hur? En sån där som sköljts upp på stranden, och så lägger människor blöta handdukar på den. Och så exploderar den, eller något.
Det faktum att jag inte har skrivit på evigheter kan sammanfattas med ett ord. Eller, nej, det behövs faktiskt mer än ett ord. Det första ordet är skolan, och sedan att jag varit sjuk i tre veckor och fortfarande håller på att jobba ikapp, och så nano på det (jag är förresten ca 10 000 ord efter just nu! Yaay!). Så ja, man kan säga att jag är lite stressad. Så nu ska jag gå och försöka återuppliva min nano också, eftersom jag har noll inspiration (med jättemycket för en annan historia! Grymma öde...), men måste verkligen, verkligen, verkligen skriva.

Men, om man ska vara positiv... idag... så visade jag upp den där bilden jag tog på från Västerbron från min klass! Och de tyckte den var frän, trots att den var täckt med ludd och sånt. Så det var ju bra.