Ännu en historisk dag has passerat oss och är på väg in i dåtiden, även om vi om bara för ett ögonblick försöker konservera den med flyktiga ord. Idag var jag en fotograf. Eller, egentligen inte, men idag framkallade jag min första film, någonsin! Det blev inte speciellt bra, men det var jävligt kul (framkallningen också. Inte själva fotograferingen så mycket.) och jag fick mersmak. Och, du var faktiskt mer när jag tog en av bilderna jag nu måste visa upp för hela klassen! Det är utsikten från Västerbron, som är alldeles suddig och konstig, men shit the same. Förutom att jag upptäckte att det är roligt att jobba i fotolabbet, så hade jag massor av andra upplysningar idag. Som till exempel att att svimma känns ungefär som att vara i ett helt mörkt rum (som man ju är när man ska transportera filmen från filmburken till behållaren som man framkallar i). Känslan är ungefär den samma, det är helt mörkt fastan dina ögon är öppna. En stor skillnad är ju i och för sig att mörkret håller i sig när man är i mörkerrummet, och när man svimma så omsluter den en, sedan vaknar man. Men ändå.
Nu ska jag skriva Nano. Jag ska komma upp i 20 000 ord idag, så lycka till till mig.
Och Lina: Se till att få ditt jävla internet tillbaka snart! Detta är inte en vidare dialog, vettu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar