Klara skriver som bara den

Jag måste säga att jag håller med dig, Lina. Laakso är speciellt. Även om Markus är, som du sa, helt jävla underbar, och likaså är Markusevangeliet, men det som är så speciellt med Laakso, vilket de har gemensamt med till exempel Säkert! är att när de sjunger, så känns de som om de är fullkomligt ärliga, som om alla låtar kommer direkt från livet och hjärtat. Och även om Markus texter i Markusevangeliet är väldigt vackra, är det de mer poetiska än realistiska. Det är också mysigt och trevligt, men det är inte samma sak.
Jag kan inte riktigt välja mellan E18 och Wermland, just för att de är så olika. E18 kan man lyssna på när man är glad, och Wermland när man känner för något lite mer vemodigt. E18 kan man blanda med Amelie från Monmatre, och det är ju party. Det kan man inte göra med Wermland. De är också väldigt bra inspiration, fast olika inspiration. Jag använder dem båda, fast inte samtidigt, som inspiration till min nano. Och andra historier, men det hör inte riktigt hit, eftersom det jag egentligen skulle berätta var att jag är fullkomligt övermänskligt. För jag skrev femton tusen ord idag. Eller, rent tekniskt sett var det igår, och rent tekniskt sett så var det bara fjorton och ett halft tusen, men det viktiga är att jag nu är över den stort femtio tusen-spärren, och kan fortsätta på väg mot de fem nollorna.