fredag 14 november 2008

Klara pratar film och musik

Det brukar gå faktiskt gå alldeles utmärkt att gå en natt utan sömn, man kommer in i någon sorts andra andning, och sedan är det helt omöjligt att somna. Men det brukar oftast hända mig under lov, så att du lyckades gör att det där, det är cred till dig. Och ey, kognitiva perspektivet! Grejen med psykologi är att man börjar få massor av självinsikter och sådant, läskigt värre. Efter ett tag blir man väl arbetsskadad antar jag, börjar tolka alla filmer etc. psykologiskt. Men det är smällar man får ta.

Jag har ju faktiskt redan skrivit idag, men så kom jag hem och började slötitta på en film, och då hände det någonting som verkligen överraskade mig. Det var faktiskt en otroligt dålig film, ('Aliens in America') men han från "A Cinderella Story" (som jag inser att jag sätt alldeles för många gånger...) och hon från "Neds Declassified". En riktigt dålig high school-film alltså, som inte ens var romantisk, utan bara den extremt utjatade plotten töntiga-killar-vill-hänga-med-de-coola-och-begår-misstag. Så det var ju mindre intressant. Men! Precis när filmen ska ta slut, i slutscenen faktiskt, så hör jag plöstligt några bekanta toner. Men vad är det här? En Laakso-låt. Ja, det var faktiskt Laaksos Dropout som avslutade denna tråkiga film, och med ens så blev den lite mer intressant.

Annars så älskar jag Wermland, och är helt beroende av Life/Universe.

Inga kommentarer: