Jag har insett mitt fulla potensial. Jag kan skriva två uppsatser på en natt, åka till skolan utan att ha sovit en blund, skriva prov i matte C och sen ha boxning på idrotten. Allt detta utan att dö eller ens känna att man är på väg att dö. Eller det stämmer inte riktigt. När jag satt och skrev provet så kände jag mig riktigt suicidal, jag hade verkligen lust att inte leva längre.
Nu har jag snart psykologi, vi håller på med det kognitiva perspektivet och det känns som att jag behöver lite kognitivterapi just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar