Linas iTunes-bibliotek förökar sig som kaniner med alldeles för mycket fritid..

SERIÖST!?! FAN VAD COOLT!
Det är också liksom OMG OMG OMG! Varför kan inte jag ha sådana connections? VARFÖÖÖR?

Sen angående mina musikvanor.. Jag vet inte riktigt hur mina vanor kommer att ändras. Om man säger såhär: under den senaste veckan har 218 låtar lagts in i mitt kära iTunes bibliotek (fast vissa har Ivar lagt in..) och under den senaste månaden har jag lagt in 650 spår. Alltså ja jag vet inte hur mina vanor kommer att förändras. T.o.m när jag inte hade något internet så kunde jag uppdatera biblioteket lite. Jag hittade lite musik som jag en gång i tiden la in i biblioteket men sedan tog bort men som hade sparats på våran externa hårddisk så då la jag in den igen + att jag la in lite gamla skivor som jag typ ändå aldrig kommer att lyssna på.. Jag kände bara att jag var tvungen att lägga in musik, jag kunde inte stå ut med att den senaste låten jag hade lagt in redan var en låt jag typ hade tröttnat på..
Ska jag vara ärlig så tror jag inte att Jocke Berg skulle tycka om mig särskilt mycket eftersom han är värsta übermotståndaren till fildelning..

Sen vet du en sak (du kanske vet det om du läst min egna blogg, annars lfår du veta det nu...) Jo jag gjorde illa tummen/handleden/området mellan handleden och tummen förra fredagen. Jag kan knappt lyfta någonting med den handen, om jag greppar något så gör det svinont och jag kan inte stödja mig eller nåt med handen. Dessutom så har jag ont i princip hela tiden, även när jag tar Voltaren-salva. Jag gick till vårdcentralen men dom har ingen koll, doktorn sa att det var en stukning. Jag tror hon ljög. Hade det varit en stukning så hade troligtvis min hand varit svullen vilket den inte har varit och smärtan borde ha gått ner lite men det har den inte, det har snarare blivit värre. Det enda som skulle kunna vara lite positivt är väl att det är vänster hand som är skadad fast det är inte riktigt något jag kan glädjas åt när jag har ont 24/7.

Klara is back

AAAH! OMG OMG!
Helt seriöst så är det en väldigt bra och Krunegårdig video. Och Markus har väldigt fint hår i den. Helt seriöst, han har det. Det ser alldeles lent ut. Nu tycker jag bara att "Samma Nätter Väntar Alla" (det bästa spåret på hela skivan. Förutom kanske JÄEV) ska bli singel och få fin video.
Och när vi ändå är inne på musik så jag kan ju berätta en liten historia! Eller, rättare sagt, en historia om hur avundsjuk jag är på Edith.
Det är nämligen så, att Edith jobbar ju som barnvakt, och just nu, gissa vem hon barnvaktar åt? Nåid. Som i 747 (Nåid Remix). Och så har denne Nåid gått och gift sig, och Edith var på bröllopet, och det var också Martin. Och Edith pratade med Martin. Och Martin tyckte Edith var snygg. Och jag ska gå och begrava mig i min egen avundsjuka.

Annars, så kan jag ju passa på att fråga dig Lina, om/när nu denna fildelningslag går i lås (det vill säga i April) kommer dina vanor ändras det minsta?

Lina kommer med ett viktigt informationsmeddelande

KLAAARAA!!!!!

Den officiella musikvideon till Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp har kommit!



Btw jag var typ den 373:e som såg den + att jag har har införskaffat mig remixen av Jag är en vampyr [Detektivbyrån remix]:P

Lina känner liksom bara OMG! OMG! OMG!

OMG!
Ibland finns det saker där man undrar ifall världen driver med en. Ifall det verkligen kan vara sant. Detta som jag ska berätta nu är en sådan sak. Detektivbyrån har gjort en remix på Jag är en Vampyr. Seriöst liksom. När jag fick reda på det började min hjärna jobba på högvarv för att komma på ett sätt att lyssna på den. Det var inte jättenkelt men jag hittade den. Dt visade sig att den hade spelats i P3 Populär idag så om du skulle vilja höra den så ska du lyssna på måndagens (17/11) P3 Populär och spola fram ungefär 2 timmar och 50 minuter. Det är en bra remix, vilket inte var någon jättesurprise iochförsig. Btw på Markus MySpace så har han som kommentar "Detektivbyrån, I hail you". Jag blir så glad när jag gillar samma musik som mina idoler utan att ha påverkats av dom utan upptäckt dom själv, först var det MGMT och Kent och nu Detektivbyrån och Markus.
Åhh jag blir så glad av det här. Jag känner inte mig så döende längre, jag tror att mina suicidala (btw älskar ordet suicidal) känslor berodde på att jag inte har sovit särskilt mycket den senast tiden. Man (Jag) blir jävligt gnällig och otrevlig av att inte sova särskilt mycket. Det enda som är lite positivt med en Lina med för lite sömn är att jag typ roar min omgivning. Av någon outgrundlig anledning så tycker vissa människor att det är kul att glädjas åt andras olycka (Jag förstår verkligen inte varför..) Fast ja får väl nästan skylla mig själv om jag går runt och suckar, ser allt negativt, ser sjukt sliten ut och bara är allmänt cynisk och otrevlig hela tiden.

Lina är döende

Jag tror att jag kommer dö snart. Jag orkar inte med det här längre. Jag har alldeles för mycket skolarbete och jag är bara allmänt trött. Jag är trött både fysiskt och mentalt. Närt jag kommer hem från skolan går jag och lägger mig, om jag mot förmodan inte skulle gå och sova då sitter jag bara framför tvn. Det här håller inte mer. Jag känner att jag verkligen skulle behöva semester, typ resa bort någonstans och bara få lugn och ro och inget skolarbete. Eller så skulle jag ta tjänstledigt, det skulle sitta fint. Typ man är hemma men man behöver inte gå i skolan, ungefär som en helg som aldrig tar slut.

Lina är kär

50 000 ord, det är ju typ mer än vad jag skriver på ett år (okej det stämmer ju inte riktigt..), det jag försöker säga är att det är väldigt bra jobbat. Om man säger så här: Jag skulle aldrig klara av det.

Nu till något helt annat.
Vet du vad jag har kommit på? Jo, att jag verkligen älskar hallon. Det började med mitt hallonläppbalsam, sen kom hallonschampot, Bohemian Raspberry, djupfrysta hallon och den senaste i skaran av hallonsaker jag tycker om är Dark Raspberry, mörk choklad med smak av hallon.

Nej nu ska jag gå och lägga mig. Jag är svintrött, har fått alldeles för lite sömn de tre senaste dagarna.

Klara skriver som bara den

Jag måste säga att jag håller med dig, Lina. Laakso är speciellt. Även om Markus är, som du sa, helt jävla underbar, och likaså är Markusevangeliet, men det som är så speciellt med Laakso, vilket de har gemensamt med till exempel Säkert! är att när de sjunger, så känns de som om de är fullkomligt ärliga, som om alla låtar kommer direkt från livet och hjärtat. Och även om Markus texter i Markusevangeliet är väldigt vackra, är det de mer poetiska än realistiska. Det är också mysigt och trevligt, men det är inte samma sak.
Jag kan inte riktigt välja mellan E18 och Wermland, just för att de är så olika. E18 kan man lyssna på när man är glad, och Wermland när man känner för något lite mer vemodigt. E18 kan man blanda med Amelie från Monmatre, och det är ju party. Det kan man inte göra med Wermland. De är också väldigt bra inspiration, fast olika inspiration. Jag använder dem båda, fast inte samtidigt, som inspiration till min nano. Och andra historier, men det hör inte riktigt hit, eftersom det jag egentligen skulle berätta var att jag är fullkomligt övermänskligt. För jag skrev femton tusen ord idag. Eller, rent tekniskt sett var det igår, och rent tekniskt sett så var det bara fjorton och ett halft tusen, men det viktiga är att jag nu är över den stort femtio tusen-spärren, och kan fortsätta på väg mot de fem nollorna.

Lina pratar bara musik

Coolt med Laasko. Det är lite konstigt, det är jättelängesen jag lyssnade på Laakso. Jag känner mig lite svikaraktig, att jag inte uppskattar som tillräcklig fast jag får skylla på Laakso. Jag tycker att det borde vara dags för dom att släppa något nytt snart, Markus i all ära som soloartist men det är något speciellt med Laakso. Det var ju Laakso som fick mig att inse hur fantastisk Markus är.

Jag har inte hunnit lyssna så mycket på Wermland, den senaste tiden har det mest varit Blur och Anna Ternheim som spelats i min iPod. Fast även fast jag inte lyssnat så mycket så håller jag med om att Life/Universe är riktigt bra. Jag gillar också 054, den har tilltalat mig på något sätt. Men E18 är bättre måste jag säga, den är lite gladare och just nu tilltalar glatt mig ganska mycket (med undantag för Anna Ternheim).

Klara pratar film och musik

Det brukar gå faktiskt gå alldeles utmärkt att gå en natt utan sömn, man kommer in i någon sorts andra andning, och sedan är det helt omöjligt att somna. Men det brukar oftast hända mig under lov, så att du lyckades gör att det där, det är cred till dig. Och ey, kognitiva perspektivet! Grejen med psykologi är att man börjar få massor av självinsikter och sådant, läskigt värre. Efter ett tag blir man väl arbetsskadad antar jag, börjar tolka alla filmer etc. psykologiskt. Men det är smällar man får ta.

Jag har ju faktiskt redan skrivit idag, men så kom jag hem och började slötitta på en film, och då hände det någonting som verkligen överraskade mig. Det var faktiskt en otroligt dålig film, ('Aliens in America') men han från "A Cinderella Story" (som jag inser att jag sätt alldeles för många gånger...) och hon från "Neds Declassified". En riktigt dålig high school-film alltså, som inte ens var romantisk, utan bara den extremt utjatade plotten töntiga-killar-vill-hänga-med-de-coola-och-begår-misstag. Så det var ju mindre intressant. Men! Precis när filmen ska ta slut, i slutscenen faktiskt, så hör jag plöstligt några bekanta toner. Men vad är det här? En Laakso-låt. Ja, det var faktiskt Laaksos Dropout som avslutade denna tråkiga film, och med ens så blev den lite mer intressant.

Annars så älskar jag Wermland, och är helt beroende av Life/Universe.

Lina har bevisat en en gång att hon kan överleva en natt utan sömn

Jag har insett mitt fulla potensial. Jag kan skriva två uppsatser på en natt, åka till skolan utan att ha sovit en blund, skriva prov i matte C och sen ha boxning på idrotten. Allt detta utan att dö eller ens känna att man är på väg att dö. Eller det stämmer inte riktigt. När jag satt och skrev provet så kände jag mig riktigt suicidal, jag hade verkligen lust att inte leva längre.

Nu har jag snart psykologi, vi håller på med det kognitiva perspektivet och det känns som att jag behöver lite kognitivterapi just nu.

Klara har inget bättre för sig

Så, bara för att bevisa att jag inte tänker överge denna blogg (och för att det är fredag, och jag har en 3-timmars-håltimme, och redan gjort alla läxor jag planerat) så ska jag skriva ett inlägg till. Idag så har jag haft idrott för första gången på hela terminen, och om jag inte typ ramlar ned för trapporna och bryter benet, så att jag missar Practical Art om en halvtimme, så blir denna den första hela vecka jag går på ungefär.... väldigt lång tid!
Och det, är um, bra, antar jag. Så förutom gympalektionen som nästan tog livet av mig och två timmars skolarbete på skolans datorer, så har jag inte gjort så mycket idag. Men jag kan ju berätta att jag har insett min fulla potential när det gäller nano, nämnligen att jag faktiskt kan skriva 500 ord på 10 minuter. Det du!

Klara lägger handdukar på bloggen

Den här bloggen är lite som en val. I och med att den håller på att dö hela tiden, och sen räddare i den i sista sekunden. Precis som en val... eller hur? En sån där som sköljts upp på stranden, och så lägger människor blöta handdukar på den. Och så exploderar den, eller något.
Det faktum att jag inte har skrivit på evigheter kan sammanfattas med ett ord. Eller, nej, det behövs faktiskt mer än ett ord. Det första ordet är skolan, och sedan att jag varit sjuk i tre veckor och fortfarande håller på att jobba ikapp, och så nano på det (jag är förresten ca 10 000 ord efter just nu! Yaay!). Så ja, man kan säga att jag är lite stressad. Så nu ska jag gå och försöka återuppliva min nano också, eftersom jag har noll inspiration (med jättemycket för en annan historia! Grymma öde...), men måste verkligen, verkligen, verkligen skriva.

Men, om man ska vara positiv... idag... så visade jag upp den där bilden jag tog på från Västerbron från min klass! Och de tyckte den var frän, trots att den var täckt med ludd och sånt. Så det var ju bra.

Lina håller bloggen vid liv

Men ÅHHH.
Klara du måste skriva! Låt inte bloggen dö bara för att jag inte håller den vid liv.

I demand you to keep the blog alive!

Jag gör iallafall ett försök att få den att kännas lite levande nu.

Lina skriver för första gången på väldigt länge

Jag vet att jag är hemsk som inte har skrivit på en evighet men jag har faktiskt en vettig förklaring. Mitt internet funkar verkligen inte så det så.

Så bli inte arg på mig om jag inte kommer skriva på ett tag.

Klara fotar

Ännu en historisk dag has passerat oss och är på väg in i dåtiden, även om vi om bara för ett ögonblick försöker konservera den med flyktiga ord. Idag var jag en fotograf. Eller, egentligen inte, men idag framkallade jag min första film, någonsin! Det blev inte speciellt bra, men det var jävligt kul (framkallningen också. Inte själva fotograferingen så mycket.) och jag fick mersmak. Och, du var faktiskt mer när jag tog en av bilderna jag nu måste visa upp för hela klassen! Det är utsikten från Västerbron, som är alldeles suddig och konstig, men shit the same. Förutom att jag upptäckte att det är roligt att jobba i fotolabbet, så hade jag massor av andra upplysningar idag. Som till exempel att att svimma känns ungefär som att vara i ett helt mörkt rum (som man ju är när man ska transportera filmen från filmburken till behållaren som man framkallar i). Känslan är ungefär den samma, det är helt mörkt fastan dina ögon är öppna. En stor skillnad är ju i och för sig att mörkret håller i sig när man är i mörkerrummet, och när man svimma så omsluter den en, sedan vaknar man. Men ändå.

Nu ska jag skriva Nano. Jag ska komma upp i 20 000 ord idag, så lycka till till mig.

Och Lina: Se till att få ditt jävla internet tillbaka snart! Detta är inte en vidare dialog, vettu!

Klara skriver NaNo

Jag insåg precis nu, när jag inte had någon aning om vad jag skulle skriva, att jag inte alls berättat om min nano! Mitt mål är ju då att jag ska skriva 100 000 ord på en månad, och nu ligger jag skapligt efter. Jag hade en bra start, med 8 000 ord den första dagen, och idag, när jag måste nu upp till 20 000 ord för att hålla schemat, så ligger jag på blott 15 400. Så det blir till att skriva som fan idag.
Så vad handlar historien om då? Jo, det handlar om en Prinsessa, som blir bortrövad av en draken (fast egentligen inte), och en profetia som utspås (fast egentligen inte) om att en ung man ska rädda henne. Men han vägrar, och 70 år senare bestämmer sig en ung råttpojke för att ställa allt till rätt och söker upp den nu 92-årige hjälten, och de ger sig iväg, i sällskap med allmänt läskiga vampyrer som verkligen, verkligen vill dricka ditt blod, patetiska tonårstjejer som bara gnäller, stora troll som älskar världen och fullkomligt helgalna trollpackor med förföljelsemani, för att rädda Prinsessan och därmed Kungariket och allt däremellan!

Klara for president!

Och så var valet över. Inte vårt val (som vi faktiskt får rösta i nästa gång. Läskigt värre.), men det där stora valet, som verkar vara allt som händer i världen just nu (Är Klara sur på att "Obama blev president" var Rapports enda, och jag menar ENDA nyhet denna morgon? You bet.) det där i USA. Missförstå mig rätt, jag tycker att det är intressant, och det är viktigt, men nog är nog, som dom säger där borta. Men han vann ju! Obama, alltså. Och det är ju bra, han är ju trevligt och mysig och allt det där, och jag är bra mycket gladare nu än vad jag skulle vart om McCain vunnit, den saken är ju säker. Jag hejade på Obama, och han vann så nu är jag glad.
Men vad jag tycker är lustigt, eller snarare kanske lite tragikomiskt (jag använder ofta ordet "lustigt" i den bemärkelsen, har jag märkt. Det och "vahetere") om man nu ska bli så filosofisk nu på morgonen, är den här otroliga dyrkan som nästan följer Obama. Och McCain med, i viss utsträckning (tydligen inte nog för honom, men i alla fall). Det här när man röstar på en person snarare än en politik, och denna person blir så stor i ens ögon att istället för att se dem med kritiska ögon, så kan man inte annant an avguda dem, och avfärdar allt annat som trams (Kognitiv Psykologi! Grundläggande inställningar!), och det är det jag inte gillar, för jag tycker på något sätt att politik alltid ska vara en debatt, och ingen politiker ska någonsin få ett frikort, de ska alltid granskas så att det gör vad som är bäst för folket!

(Utom de politiker jag gillar då, förstås...)

Klara vet saker

Åh, hur intressanta är inte ödets nycker! Igår klagade jag på att jag lägger för stor vikt vid sämre betyg i förhållande till bättre, och idag fick jag reda på varför jag gör det! På psykologin idag så gick vi nämnligen igenom Det Kognitiva Perspektivet, och då fick jag lära mig att jag styrs av Psykologisk Konservatism. Tydligen så har jag en Grundläggande Inställning att jag inte är speciellt bra i skolan (eller hur? Det var en nyhet för mig också.), så då söker min hjärna efter bevis för detta, som att jag då till exempel får ett G, och utesluter de fakta som talar emot min grundläggande inställning, som att jag fått MVG:n hela mitt liv.
Jag måste alltså börja se mig själv som ett MVG-barn, det är det som är lösningen till allt.
Och en till sak som inte har något med det här att göra, men som ändå är jävligt irriterande är det faktum att jag skrev en hel sida på min NaNo i skolan, men sedan försvann dokumentet. Det har seriöst aldrig hänt mig förut! Lita aldrig på Open Office...

Klara stör sig

Kommer du ihåg hur jag pratade om att jag inte kan blogga när jag är på något sorts humör? Jag måste säga att detta är ett sådant tillfälle. Jag känner mig jävligt irriterad, och stressad, men jag har inte bloggat på skitlänge så det är väl på tiden nu.
Det är så egentligen att jag inte är irriterad på det jag är irriterad på, jag är irriterad på det faktum att jag är irriterad på det är jag är irriterad på, för jag vill egentligen inte bry mig om det. Jag vill verkligen inte bry mig om betyg, men jag gör det lik fan ändå. Och det lustiga (eller snarare tragi-komiska) är att bra betyg inte påverkar mig ens i närheten lika mycket som dåliga betyg gör. Och vad har jag då fått för dåliga betyg? Jo, jag har fått ett G. I Engelska (eller, inte "i engelska", men på en uppgift). På engelska läsloggar, destutom. Vilket bara känns så extremt udda, eftersom jag tror att jag inte fått ett G sen... jag vet inte. Det kan nog till och med vara så att jag aldrig fått ett G i engelska. Och jag fick dessutom bara bra kritik! Så det stör jag mig på. Och att jag stör mig. Och så är jag allmänt stressad, för jag det känns som om jag missat minst ett prov och/eller viktig uppgift i varje ämne. Och så nano på det. Jippie.